rebeccamoe

Pengar är nödvändigt i dagens samhälle, men vi får inte glömma bort att det är människan som har uppfunnit och skapat koncepten valuta och ekonomi. En av grundpoängen tror jag var att man skulle kunna styra pengarna så att man kunde leva som man önskade. Detta grundkoncept lever kvar hos en liten andel i världen, och är en dröm för resten. För att förklara hur jag menar så kan jag använda en känd jämförelse; Vissa arbetar för pengar, medans andra får pengarna att arbeta för dem… För de flesta har pengarna tagit över makten, och ekonomin – pengarna styr hur familjer mår, äter, skrattar och lever. I vissa fall styr pengarna över liv och död.

 

” Vi har ansvar inte bara för vad vi gör
Utan också för vad vi underlåter att göra”

                           R. Whately

Det viktiga är att få rätt personer medvetna, och det är inte den lilla gruppen som av någon outgrundlig anledning FÖDDES med en fallenhet för ekonomi (jag vet att jag absolut inte hör till den gruppen). Precis som det ”föds” musikgenier eller skådespelare så kan en del hävda att vi föds till politiker, entreprenör... eller ekonom. Inte alls sagt nu att detta är någon lag eller profetia, men ni förstår vad jag menar. Skillnaden här är att alla andra som INTE föds för skådespeleri eller har fallenhet för ett instrument, behöver heller inte beblanda sig med detta och därför kommer inte heller lida nämnvärt av det.

Föds man och växer upp med någon grad av ekonomisk dyslexi så ligger man risigt till från början. Ju äldre man blir utan att skaffa sig kunskaperna som behövs, desto djupare riskerar man att gräva ner sig.

Barnen lär sig matematik och till en viss del företagsekonomi i skolan idag. Men ingenting om hur man sköter sin egen privata ekonomi. Här har skolväsendet totalt missat vikten av att lära ut just ekonomisk kompetens.

(urdrag ur boken "Lånade kulor")

Tänkvärt?!
//MOE

Kommunikationen mellan medarbetare och chef är inte alltid på samma frekvens, eller ens på samma språk. Det slog ner väldigt konkret hos mig i samtal med en tidigare chef som jag hade, när vi pratade om saker som var lite obekväma för henne, eller när jag hade en åsikt som hon inte höll med om. Hon reagerade väldigt starkt och intog omedelbart försvarsställning. I det läget gick det inte att få någonting nyttigt diskuterat då även ett recept på rabarberpaj hade blivit hårt ifrågasatt. Det blev till en början en utmaning för mig, att hitta en kommunikationsväg som skulle fungera för oss och jag prövade ett flertal olika "angripssätt" Men i slutändan så spelade det absolut ingen roll vad jag sa, eller inte sa. Problemet låg hos henne att hon hörde mig prata, utan att egentligen lyssna. Jag hade lika gärna kunnat prata grekiska utan att responsen hade blivit annorlunda.

Kommer ni ihåg viskaleken man gjorde i skolan... man kan jämföra den med en kommunikationskanal på vissa arbetsplatser. Sändaren: den som skall få ut ett budskap måste vara tydlig och rak i sin kommunikation, längs vägen kommer budskapet att tolkas och då måste linjen vara hel och använda samma frekvens. Mottagaren i sin tur måste också se till att använda samma modell och frekvens som alla andra i kedjan.  Det är inte så lyckat när just rabarberpaj blir pruttkudde i slutändan.

Du kan inte prata svenska med en spanjor som inte kan svenska och räkna med att när denne ska få fram ditt budskap till en tysk kommer att lyckas förklara hur du menar.
Det är egentligen inte så komplicerat som man kan tro, nyckeln är ha alla kanaler öppna för andras budskap, inte dra förutfattade meningar - utan låta folk prata färdigt. Höra och lyssna, men det är också viktigt att bolla tillbaka så att man är säker på att man har uppfattat budskapet rätt.

Det blev som underförstått så att jag valde att sluta på företaget då jag hur jag än försökte inte lyckades prata samma språk som min chef. Insikten kom att man ska inte dra ut på dödsdömda situationer, utan där kan man avsluta lidandet på en gång ;-)

Jag vill ändå förorda att försöka hitta en gemensam ordlista, eller att kanske ta hjälp av en konsult för att få ordning på kommunikationen. Rak och ärlig kommunikation är en högt värderad hygienfaktor för medarbetare och för många en skrämmande men ack så viktig pusselbit.

Utrusta dig med stora öron, stora ögon och en liten käft ;-)

//MOE