Alla goda ting är tre....
Överallt kan man finna detta påstående, men jag vill hävda att det stämmer i receptet till att lyckas. Att nå framgång, ja lyckas helt enkelt är en definitions fråga. Det finns ingen klar mall för hur det ska se ut, utan är helt individuellt. Detta kan också ändra sig med åldern, det jag kände var framgång som 20-åring är ganska långt ifrån vad jag idag anser spegla vad jag har lyckats med...
Tillbaka till de tre; för att nå någon form av framgång så behöver du tre ingredienser!
# Kunskap
# Verktyg
# Vilja
De två första kan du skaffa dig eller få hjälp med, det sista MÅSTE komma inifrån... det kan inte fejkas.
Det är där jag tror att det faller för de flesta, deras vilja är inte genuin eller existerar inte alls - och det misstolkar man och skyller på avsaknad av de andra två.
När jag arbetar med deltagare/personal, så är det just det som helheten grundar sig på. Jag kan finnas där och visa på verktyg och kunskapen i hur man använder dem, och jag kan identifiera viljan - men inte skapa den.
Så för att få reda på din sanning om hur du ska lyckas, måste du först gå till botten och vara ärlig med dig själv. Vad är det egentligen du vill? Inte vad vill du vilja - det är en stor skillnad. Löser du den gåtan så är du på god väg mot din egen framgång.
"Sikta på månen, om du missar så släng ut en hand och fånga en stjärna"
"okänd"
MOE... are with you ;-)
miljömedvetna men lider av ekonomisk inkompetens....
Sitter och arbetar med min bok, och tar upp just detta i ett helt eget kapitel- för enligt mig handlar det om föräldrars ekonomiska dyslexi och rädsla för pengar. Ja, rädsla för pengar, barnen blir inte involverade och har inte en chans att få grundläggande förståelse. Jag har varit precis likadan, och fick mig ett brutalt uppvaknande när jag en dag förklarade för dottern att vi inte bara kunde gå och köpa henne en rosa laptop - bara för att hon inte hade nån. -"Det är dyrt" förklarade jag.... -"skaffa mer pengar då" Blev hennes svar.
Jag insåg nu att det är upp till oss föräldrar, men likväl skolan att göra våra barn liiite mer ekonomiskt medvetna, det är inte en slump att krditbolagen har siktat in sig på ungdomarna med mobillån och snabba cash och att trenden har blivit att man blir kund hos kronofogden innan man ens (blivit torr bakom öronen) lärt sig om budgetar och räntor.
Nej! Upp till kamp! Det är på tiden att vi lär oss att inte vara rädd för det som styr våra liv.
Efter ett långt sommarlov vaknar MOE
Medvetet blev det ett långt sommarlov för min själ som nu åter är fylld av inspiration. Energin är på topp och jävlaranamma slåss för att få bryta sig loss.
Jag kan inte låta bli att inspireras av alla människor jag möter varje dag i olika situationer och det faktum att min teori om människans inneboende krafter är oändlig bevisas om och om igen. Lagen om attraktionskraft är den starkaste naturkraften vi har, den används flitigt men få styr den fast de kan.
Lagen är enkel, du har hört talas om den i många olika former; "tänk positivt", "håll ögonen på målet", "sikta mot stjärnorna - så kommer du till månen"..... osv. Allt handlar om att rikta sina tankar och energi åt det håll man vill. Går du runt och förväntar dig skit från livet, så är det just det du kommer att få. Du drar till dig precis vad du förväntar dig och det blir en självuppfyllande profetia.
I helgen hade jag en enormt givande diskussion med en vän om boken "the Secret" av Rhonda Byrne. Jag har läst den i stycken, och tycker om att ta fram den närhelst jag har svårt att fokusera på "rätt" saker i mitt huvud. Den handlar om just Lagen om attraktionskraft, och vad den gör och ställer till med i ditt liv. En bok jag verkligen kan rekommendera.
Så hur gör man då för att lära sig att rikta sina tankar åt "rätt" håll? Ja det är förbaskat enkelt för mig och alla andra att säga/coacha hur man ska tänka - det är inte alls lika lätt att genomföra det, tankarna har en egendomlig tendens att dra vart fanken de vill... och vi tycks inte ha nån större kontroll över dem. Det första steget handlar om att identifiera rädslorna, för de tankevågorna ligger i vår primitiva del och har ett alldeles eget nervsystem! Runt om i världen i alla slags samhällsklasser är rädslan för pengar den mest framträdande. De flesta av oss är skiträdda för pengar... har vi dem inte är det det som grämer oss, har vi dem är vi skräckslagna för att förlora dem. Den andra rädslan som ofta är sammankopplad med just pengarädslan är oron för vad andra tycker om en. Reaktionerna kan bli olika; en del gör allt i sin makt för att behålla sin "samhällsmask" och dölja sanningen om en själv, andra lever i den andra ytterligheten och SKITER fullkomligt i vad andra tycker och tänker om dem. (I de flesta fall är detta inte sant, men är ett "bra" skydd för själen) I mitt tycke måste man hitta en balans på dessa ytterligheter och våga vara rädd.
Så, nu ska jag stoppa svansen mellan benen, klippa klorna och vässa hörntänderna för snart ska jag ställa mig och hålla ett föredrag inför människor som inte är där de vill vara... och det sista de vill göra är att lyssna på mig.
Jag är lika skraj varenda gång, men känslan att övervinna sin rädsla gång på gång slår allt!
Händerna under täcket! Nu kör vi igång hösten!
//MOE
Det är något fel på linjen....
Kommer ni ihåg viskaleken man gjorde i skolan... man kan jämföra den med en kommunikationskanal på vissa arbetsplatser. Sändaren: den som skall få ut ett budskap måste vara tydlig och rak i sin kommunikation, längs vägen kommer budskapet att tolkas och då måste linjen vara hel och använda samma frekvens. Mottagaren i sin tur måste också se till att använda samma modell och frekvens som alla andra i kedjan. Det är inte så lyckat när just rabarberpaj blir pruttkudde i slutändan.
Du kan inte prata svenska med en spanjor som inte kan svenska och räkna med att när denne ska få fram ditt budskap till en tysk kommer att lyckas förklara hur du menar.
Det är egentligen inte så komplicerat som man kan tro, nyckeln är ha alla kanaler öppna för andras budskap, inte dra förutfattade meningar - utan låta folk prata färdigt. Höra och lyssna, men det är också viktigt att bolla tillbaka så att man är säker på att man har uppfattat budskapet rätt.
Det blev som underförstått så att jag valde att sluta på företaget då jag hur jag än försökte inte lyckades prata samma språk som min chef. Insikten kom att man ska inte dra ut på dödsdömda situationer, utan där kan man avsluta lidandet på en gång ;-)
Jag vill ändå förorda att försöka hitta en gemensam ordlista, eller att kanske ta hjälp av en konsult för att få ordning på kommunikationen. Rak och ärlig kommunikation är en högt värderad hygienfaktor för medarbetare och för många en skrämmande men ack så viktig pusselbit.
Utrusta dig med stora öron, stora ögon och en liten käft ;-)
//MOE
Kuska på
En coach är från början rätt och slätt en kusk. Det vill säga en person som körde häst och vagn. Ordet har tagits i användning i fler benämninigar efter det, och i idrotten använder man coach för tränare - en som hjälper idrottsmannen att bli bättre, prestera bättre. Man skulle egentligen kunna säga att en coach är en person som med dina egna medel ger dig hjälp till självhjälp.
En coachande chef är en person som skall hjälpa medarbetaren att först genom tydliga mål och strukturer visa på både dolda och synliga verktyg - peka ut visionen och sen visa tillit och förtroende. Detta skapar en lojalitet och gör personalen mer motiverad och möjliggör fler processer. Utöver det kommer det att öppna dörrar för utveckling för medarbetaren och coachens kunskap omvandlas till medarbetarens kompetens.
Man hjälper inte en fattig genom att ge han en fisk, man lär honom att fiska... eller hur var det man sa??
Genom ett coachande ledarskap så lär man sina medarbetare att hitta egna lösningar, hon ska lyssna till medarbetarens inneboende kunskap och fungera som ett bollplank. En coach ska generellt inte ge råd utan genom att öppna alla kommunikationskanaler och uppmuntra.
Skillnaderna mellan coach och konsult kan man ytligt förklara som så att konsulten förklarar hur man gör, coachen uppmuntrar tills man listar ut det själv...
Jag älskar den kicken jag får när någon har lyckats eller kommit till insikt med något stort, generellt faktiskt - men än mer om jag har ett finger med i spelet ;-) Den här veckan har varit en riktig "Kick-ass" vecka.
Nu gäller det att ladda batterierna i helgen, så att vi kan fortsätta kuska på nästa vecka.
//MOE
administrationen anfaller....
Jag har några sådana monster ;-) och jag ser på dem med skräckblandad njutning. Rena skärselden till och från att ta itu med blanketter, förfrågningar, redovisningar och en sån enorm befrielse när man har vunnit över dem.
Att ta sig an strutstekniken kommer inta att hjälpa dig i det här läget, utan det är bara att kavla upp ärmarna och ge sig in i leken. Har man en ledande position i ett litet företag så kan det krocka enormt både med personalen och den dagliga verksamheten om chefen har såna här monster i kontorsgarderoben.
För organisationsfanatikern och den prydlige är det ett enormt störmoment i vardagen om det ligger papper lite överallt. Det kan vara rent förödande för motivationen att kaos, även om det för vissa är ett organiserat kaos har slagit klorna i arbetsplatsen. Entreprenören och Implementeraren tenderar oftare att vara mindre strukturerade än administratören, och bryr sig kanske mindre. Däremot är det sällan jag har hört att den som är lite mindre organiserad störs av att ha det ordningsamt kring sig...
Det här kan man ju koppla till en direkt kostnad... eller bortfall av inkomst.... eller hur man nu vill benämna det. Det kostar att inte ha ordning på pappiren helt enkelt. Något som jag själv bittert har fått erfara. Jag är absolut inte den mest organiserade personen - inte på långa vägar, men det betyder inte att jag inte kan berätta hur viktigt det är. Det är inte alltid avgörande att man lever som man lär, utan vad som är verkligt väsentligt är hur man förmedlar konceptet och vikten av det arbete man lär ut. Att man sen lämnar över vissa saker till någon som kan det bättre, visar inte prov på svaghet eller bristande kunnighet... det visar prov på ödmjukhet och visdomen att alla inte kan vara bäst på allt, delegera till nån som verkligen kan.
Vad vill jag nu komma med det här? Jo, det här med pappersmonster är inte min favoritkamp. Jag ska nog anlita en revisor ;-)
Watch out... they are everywere
//MOE
Men så kan du väl inte säga???
Enligt min övertygelse så slösar vi alldeles för mycket tid och energi på att "skräda" orden, att bädda in vad vi vill ha sagt i en bomullskokong i rädsla för att det ska uppfattas på fel sätt. Merparten av alla som jag talar med anser att rak och klar kommunikation är det absolut viktigaste i både arbetet och privatlivet.
Anställda rankar det högst på sin lista av vad de vill ha och förväntar sig av sin chef. Chefer anser att organisationen inte fungerar utan just det.
Vi lägger ner så enormt mycket tid på att formulera oss rätt att vi många gånger inte får fram budskapet alls. Det ligger nog ganska mycket i "vill du veta sanningen får du fråga ett barn eller fyllo".
Igår träffade jag en mycket klok man som tog sig tid att lyssna på min verksamhetsidé. Vi pratade länge och jag kämpade för att förklara så vitt och brett och djupt om vad det var jag ville åstakomma. Efter en lång stunds ordbajsande från min sida frågade han stilla om jag kunde förklara samma sak med en liten mindre och snyggare(inte så stor och skränig) förpackning!? Ok, kan jag väl, sa jag. Och kände mig genast som en aborre på torra land... :-(
Sen slog det mig, vad är det jag är bra på egentligen?! Det är ju att säga det ingen annan vågar säga. Det är ju att faktiskt trotsa det som är. Som tur är har jag skaffat mig utbildningen och erfarenheten för att backa upp min kompetens, och växt till mig så pass att jag Ibland kan koppla på ödmjukheten. Nu ska jag tillbringa helgen med att skapa det här lilla snygga paketet.
Det ni ;-)
Händerna UNDER täcket, det är varmast där
//MOE
Bitch..... konsulting
Hur kan det dock komma sig att när en man talar med hög röst och pekar med hela handen, så vet han vad han vill... när en kvinna på 1.55 gör detsamma, så tror hon att hon är något! *bitch*
Tänk om vi kunde avdramatisera bitch, inse att kvalifikationer inte har med kön att göra och kompetens grundar sig på helt andra saker.
Det speciella behovet avgör vilken slags åtgärd man behöver, och ibland behöver man som chef gå på magkänslan i det läget. Är det så att man kanske inte ens har identifierat behovet?
Har man en väldigt stor organisation så kan det vara nödvändigt att försöka samla personalens röster genom enkäter - Ex. NMI (nöjd medarbetar index) Men inte att förglömma att dessa ger oftast bara en fingervisning mot vilket håll man skall rikta åtgärderna. Är det ett mindre företag med färre anställda är jag helt övertygad om att ta hjälp av en extern personalkonsult kan vara det mest effektiva sättet att få en bild av hur verksamheten mår.
Jag har själv för något år sen suttit med massor av NMI enkäter för att rita mönstret av åsikter, just dessa kändes oengagerade och frågorna var rätt så ledande. Idag sitter jag med den metoden som jag föredrar om tiden finns; att prata med varje anställd, lyssna och se HELA människan. Jag märker inte en gnutta oengagemang och jag är övertygad om att detta resultat har högre validitet och varaktighet än en enkätundersökning.
Må väl,
MOE
Falsk kunskap, fördomar och inventarier
Nu talar jag om helheten. Att fastna i gamla "så har vi alltid gjort" vet vi innerst inne är livsfarligt, även om det absolut inte är nödvändigt att upptäcka hjulet igen. Det skadar inte att ha koll utanför din egen branch, att få ett bredare perspektiv på omvärlden kommer att ge dig nya ideer och fräscha tankesätt. Att tänka på att följa trender är ingenting som ungdomar bara håller på med, det är något som sker just nu - i din vardag, vare sig du vill eller inte.
Ett företag tjänar på att vara både proaktiv och reaktiv. Att förutse vad som kan komma att hända, eller är på väg att hända och anpassa förberedelserna inför det. Ett reaktivt förhållningssätt är att ta hand om situationen när den uppkommer, när ett behov uppstår. Enligt mig kan man inte klara sig utan det ena eller det andra.
Inventarier är inte alltid fysiska döda ting. Inventarier kan också vara gammal personal som är "ur funktion" De bara står där, tar plats, samlar damm och suger energi. Här behövs också ovanstående tillvägagångssätt. Proaktivt ska man ha sett till att ingen i personalen stagnerar och fastnar i sin lilla fördomslåda, där de sedan sitter och kostar pengar och sprider dålig stämning utan att tillföra något speciellt. (En bra organisation låter inte det gå så långt.) Reaktivt är att om man nu har en sådan medarbetare så får man hantera denne utifrån det. Antingen se till att plocka ur denne ur lådan och damma av den, tillföra ny fräsch energi och uppdatera. Eller så låter man denne gå vidare någon annanstans.
Jag har upptäckt att många småföretagare är rädda för att anställa då de tror att de aldrig kan "bli av" med personal om det skulle kännas fel. Eller helt enkelt för att de inte är säkra på hur regelverket ser ut när det gäller ett flertal personalfrågor. Dessa företagare har oftast inte råd med en personalchef, och än mindre en personalavdelning. Inte sagt att de behöver det mindre, men ändå, många mindre står utan. Att hyra in en konsult från ett stort företag kan också vara hemskt kostsamt och detta leder till att cheferna sköter många av dessa frågor själva, såsom omvärldsanalys, vidareutbildning och anställning samt avveckling av personal. Att låta bli dessa moment kan bli kostsamt, och att ta tag i dem och göra fel kan bli oerhört dyrt.
Det kan bli dyrt att inte ha råd.
//MOE
Nutidens H(å)R Konsult!? Vad gör en sån??
-"Inte visste jag att du var frisör i grunden...."
Haha, visst är det relativt nytt för gemene man det här med HR... men.. Ja,ja, det janske finns ett bättre namn till dess att själva konceptet är mer vedertaget. Eller så får man se det som en "Ice braker".
Som nutidens HR konsult, ja, vad pysslar jag med då? Personalare har ju funnits i urminnes tider, och PA avdelningen var dit man förr gick med frågor som man kanske inte kunde ta upp med chefen. Där satt löneassistenterna och kanske företagshälsan. Ja det var en plats för alla. Så är det inte riktigt idag. HR avdelningen har tyngt över mer på det strategiska benet och knutit slipsen så pass att det är chefen som går dit för stöd. Det finns inte riktigt samma tid för medarbetarna längre. Och behöver jag verkligen peka ut faran med det?? Nej, trodde väl inte det.
HR ska alla enligt mig vara en del av. Det skall finnas i organisationens hjärta och lungor som något naturligt som alla är en del av. Jag vill att man inom inte alls för lång tid, iallafall där jag har varit och rört om skall uppfatta personalfrågor av alla slag som roligt, viktigt, och naturligt.
Har ni räknat ert kompetenssvinn på sistone?
kanske dags för en inventering?
//Moe
Att inventera kompetens.
Är något som kommer bli i ropet inom snar framtid. Det har så länge pratats om stora pensionsavgångar, brist på kompetent personal och så vidare. Än har vi inte sett dessa massutflöden som lämnar gigantiska hål på arbetsmarknaden för att leva pensionärsliv. Det kan den stora massan som står till marknadens förfogande intyga. Fortfarande hör vi om att vissa brancher skär ner på personal, andra återanställer till viss del, men det är inte denna hauss som analytikerna varnade om för tio år sen. Hur kan det här nu komma sig? Möjligen för att vi har haft den största globala ekonomiska krisen någonsin och det blev naturliga avvecklingar, kanske för att alla inte pensionerades när de kunde, kanske för att toppen kommer senare än man trott och vi har detta framför oss?
Hur som haver så är det hög tid att inventera kompetensen i organisationen/företaget. För att få ut maximal nytta av personalen och så hög vinst på varje anställd som möjligt - så krävs det att rätt man är på rätt plats. Att ramar, rutiner och en kontinueligt uppdaterad arbetsbeskrivning finns, att jämna analyser av omvärlden görs. Detta bör inte göras endast med den direkta avkastningen i åtanke, utan också för vintsten man får i och med att alla anställda känner sig behövda, att de gör det som de borde göra och har en meningsfylld arbetsdag. Det kommer att leda till nöjd och frisk personal som vill sträva framåt mot det gemensamma målet(det var väl hela tanken;-)) Men det kommer också leda till att man som arbestgivare visar att man bryr sig om varje enskild persons självkänsla och individ när man faktiskt frågar och visar intresse för dennes arbete. Genom intervjuer har jag kommit fram till att det är den högsta arbetsmiljöfaktorn för arbetstagare generellt, att chefen lyssnar.
Som chef har man inte alltid tid eller kanske inte ens den kunskapen som krävs för att ställa de rätta frågorna och veta vad man skall göra med informationen. Man har miljarder andra saker på skrivbordet som kräver att bli prioriterade.
Att engagera sig i nuläget, den personal man har och genom denna inventering kunna utröna vad som behövs eller kommer att behövas är en strategisk handling som inte får förbises, det vet alla större organisationer och företag. Men det betyder inte att de mindre inte behöver det. Då tar man hjälp av en konsult, och man tar hjälp av en konsult som genuint bryr sig om människan i organisationen.
Inventera mera
/Moe
Företaget är fött! Välkommen Nutidens HR konsult
Under de år som jag har arbetat med organisationer, chefer och arbetstagare så har jag märkt att det är väldigt vanligt att personalen ses som en kostnad i balansräkningen - istället för vad jag anser - en tillgång. Man får oftare höra att det är jobbigt och läskigt att anställa eftersom det är så svårt att bli av med dem om det skulle behövas. Är inte det fel fokus att starta med? Efter otaliga hundratals intervjuer med både chefer och medarbetare har jag hittat nyckelord som man vill att kollegorna skall inneha, men att stå för dem själv, och leva som man lär visar sig vara en knepig uppgift.
Det viktigaste för mig så här i uppstarten som Nutidens HR konsult är att poängtera hur avgörande det är för organistionens framtida framgång att personalen väljs ut och hanteras med lika delar mjuka som hårda variabler. Vi måste i korta ordalag se människan som just det, människa. Och behandlar vi henne väl, lyssnar på henne och ger henne repekten så kommer hennes prestationer också att överstiga förväntningarna. Mina metoder skulle man kunna säga baserar sig på Mc Gregors X&Y faktorer.
Jag kommer initialt att erbjuda skräddarsydda tjänster inom rekrytering och HR-light. Vilket innebär att även små och mindre företag kan ha råd att få hjälp med rekryteringen och HR frågor. Vi förstår att ett litet företag med endast ett par anställda också behöver hjälp med dessa viktiga delar och har inte samma ekonomiska resurser som en stor organistion. Därför ska man inte behöva betala för mer än vad man behöver. Smart va.
Vi börjar självklart att inventera kompetensen som finns i företaget. Det kan vara ett enskilt uppdrag i sig. För att sedan gå vidare med att skapa en befattningsprofil till vad som behövs/saknas. När det är gjort så måste man i analysen ha utrönat vilka medier som skall användas för att attrahera de slags personer som vi letar efter. När ansökningarna nu rasar in för den här tjänsten skall ett första urval göras. Intervjuer skall hållas som får fram all den information som behövs för att se om personen kan vara en lämplig kandidat. Ett andra urval görs och nu kan det bli aktuellt med ytterligare en intervju, en djupintervju. Efter det skall referenser ringas och intervjuas. När det sista urvalet är gjort och ett litet antal kandidater har blivit presenterade för kunden, så är det så viktigt att vi finns med som bollplank och stöttning till både arbetsgivare och arbetstagare. Det här med rekrytering är inte deras branch, utan vår - därför måste vi finnas, inte som frontfigur, men med i bakgrunden som stöd.
Efter att anställningen är gjord då? ja då är det vanligast att arbetet är färdigt. Men inte för oss. Med vår HR- light funktion innebär det att båda parter uppdateras, för att se hur det går,känns och fungerar. Många gånger behövs bara kommunikationen mellan alla parter synkas i början, och då kan det vara skönt med ett stöd. En uppföljning för att se resultatet är hur man ser människan i organisationen och organisationen i människan.
/Moe
Organisera mera.
Det för mig rakt på den gamla frågan om vem som kom först; hönan eller ägget.
Vad är personal/deltagre i en organisation egentligen? Är de en rak kostnad? Eller är de tillgångar som skapar inkomster? För vad vore en av de höga cheferna om hon inte hade personal underställda? Vad vore personal om de inte hade en arbetsuppgift? Vad vore arbetsuppgifter utan efterfrågan? Och hur kan det bli en efterfrågan utan en "kund" som står bakom?
Vi är alla beroende av varandra i olika led, och alla är en viktig del i att organisationen fungerar. Och precis som vilket maskineri som helst så behöver en organisation omvårdnad, rengöring, uppdatering och en varsam hand. Inte bara för att inte ha sönder den, men också för att få ut full kapacitet ifrån den. Lyckas man med det så har man också väldigt synligt satt personerna i organisationen på tillgångssidan i balansräkningen.
Jag har en liten organisation här hemma. Det är jag som är VD, försöker jag iallafall intala alla medlemmar, men att den minsta medlemmen på 9 kg. styr resten av oss med järnhand är vi nog egentligen smärtsamt medvetna om innerst inne! Det spelar ingen roll om verksamheten har fem medlemmar eller femhundra... alla är egna individer och skall behandlas som sådana, så visar man dem respekt och bygger självkänsla. var person behöver bli sedd och uppmuntrad/berömd, så stärker vi självkänslan och får denne att växa som person och uppskatta att hela tiden tänja sina egna gränser.
Så Organisera mera, det kallas underhåll ;-)
//Moe
Chockerande chefer....
Känner mig ganska insatt på vad människor vill ha utav sina chefer, hur de vill att en ledare ska vara. Nyckelorden som dyker upp vid frågan är exakt desamma som cheferna nämner vid samma.
En chef ska:
Kunna kommunicera - shit, något som verkar självklart från alla håll. Men sällan efterlevs.
Kunna ge konstruktiv positiv och negativ feedback - haha, ja alla vill ha det, inte många klarar av det.
lyssna och vara rättvis - mmm, det vore väl fantastiskt?!
vara en i gänget, men inte för nära.
dela med sig av verksamhetens resultat, både hur utgifterna ser ut - men GLÖM inte berätta vad vi faktiskt får in.
våga ta svåra beslut, och inte vara konflikträdd
Och så vidare...
En chef som låtsas lyssna, men som säger emot sig själv tappar man förtroende för. En chef som försöker framstå som smartare än du, men bara kommer med korkade svar - är det ingen som vill följa. En chef som aldrig är närvarande, men ändå tycker sig ha rätt att ha ogrundade åsikter kommer att bli avskydd.
Att lära sig att organisationer består av människor, och att människor inte är konstanta, är nog den viktigaste insikten du kan göra som person. Det spelar ingen roll om du har en ledande befattning eller om du är medarbetare. Att ingå i en organisation, vilken storlek den än må ha, kräver öppenhet, respekt för andra och ett visst mått av självinsikt.
Ta hand om dig, men glöm inte alla andra
vald social inkompetens
Det är just detta jag har ägnat mina studier åt, att undersöka vikten av den mänskliga variabeln i organisationer. Det är vad jag vill göra... få chefer och organisationer att förstå hur man behandlar och hanterar sin personal för att de ska fungera optimalt i verksamheten. Jag vill SLÅ ner en flagga för hur viktigt det är med coachande förhållningssätt jämte sina kollegor och medarbetare.
Jag är övertygad om att med lite vägledning så kan man höja produktiviteten och säkra en stabilare vinstprognos. Att ta hand om personalen, ALL personal är nyckeln till framgång. I mitt arbete idag, arbetar jag just med att tala med personal och chefer. Det ingår egentligen inte i min befattningsbeskrivning att göra detta i den grad jag gör, men jag gör det för att jag märker hur viktigt det är för alla inblandade parter, och resultaten talar sitt tydliga språk.
Mitt mål är således att utrota denna plåga som social inkompetens innebär, och kan jag inte ta kål på den, får jag lov att omvända den....
Inte sant?
tills nästa gång ;-) Håll inte händerna på täcket!
//Moe
