thats why it´s called present...
Några har inte haft någon hjälp alls och ändå tagit sig hela vägen fram och lite till, andra fick världen serverat på silverfat, men har inte lyckats uträtta något nyttigt alls i sitt liv. Att ha bra förutsättningar för att lyckas är inte nödvändigt, det är bara en väg av många.
Vi har makt över vår egen verklighet även om vi desperat till och från försöker skjutsa över skulden på någon annan (det är lite lättare för samvetet så..) Hundra beslut tar vi per dag där vi faktiskt har ett alternativ. Vart och ett av dessa beslut följs av en konsekvens -det är något vi lär våra barn men själv glömmer ibland .
Idag pratade vi om projicering... det där med att magiskt plocka något från sig själv - lägga det på någon annan, och bearbeta det "där borta" - Det är inte mitt fel att det har blivit så här! -"nej ok, om vi nu måste hitta någon att lägga skulden på... vems fel är det då??
-"Jaaaa, jag kan ju inte hjälpa att jag inte blir anställd någonstans, det finns ju inga jobb!! Se där - inte mitt fel!!
-" ok, så hur många ansökningar har du skickat ut? hur många har du frågat, hur många har du följt upp??"
- " Nää, vaddå? jag har väl skickat ut en tre, fyra.... två ansökningar... det senaste två månaderna... vaddå följt upp? Alla vet ju att det inte finns några jobb!!"
Någon annan, verkar vara en elak typ- för det är denne som är roten till allt ont!
Freud pratade om energi, att den måste ta vägen någonstans och att den förminskas inte utan måste ut - och oftast då genom den kanalen som erbjuder minst motstånd...
Den här teorin tycker jag att jag kan applicera här, OM du lägger ner en viss mängd energi riktat åt något håll, så kan du också räkna med att du kommer kunna få tillbaka motsvarande mängd i konsekvens.. exempel: Om du skickar TVÅ (2) ansökningar till arbeten där 200 ansöker till, du använder ditt standarddokument som du kastade ihop en gång, och bryr dig inte ens att följa upp din ansökan. VAD får dig att tro att ansvarige skulle se hos dig, som skulle göra dig så unik att du blev utvald till just den tjänsten. Oengagemang lyser igenom en ansökan. Och orkade du inte ens lägga tid på att söka jobbet - kan man inte räkna med att du orkar jobba där alls....
Jag kan inte låta bli att reflektera över den dystra epedemi som verkar svepa över landet- inlärd hjälplöshet... "vad kan ni göra för att hjälpa mig?" är en standardfråga, när den borde vara; "Hur kan du lära mig att hjälpa mig själv?"!
Att vara coach innebär inte att jag tänker dra din vagn, ditt liv eller dina bördor. Jag kan hjälpa dig att fokusera, om DU vill... jag kan hjälpa dig att hålla ögonen på målet, om du VILL... jag kan visa dig verktyg som du kan använda OM du vill.
Viljan är vad du måste bidra med... det kan ingen annan göra åt dig.
händerna på täcket, under täcket - valet är ditt ;-)
/Moe
Insiktsbilda allvetarna......
Vi har nyckeln, och vi vet om det. Att utbildning är lösningen på så enormt mycket. Vi vet att tredje världen behöver utbildas i för oss grundläggande kunskaper som läsa och räkna, naturkunskap och inom teknik.
Vi fnyser när vi hör om åsikter som för oss är på djurnivå. Ta ett makabert exempel som att i vissa delar av Afrika så våldtar man småflickor, ibland så små som spädbarn - för att man tror att detta skall skydda mot/bota AIDS och HIV!!! Det är en annan värld, vi kunde lika gärna leva i en annan dimension. Utbilda- ropar västvärlden, vi måste lära dem. I kampen mot olika slags sjukdomar samlar vi in pengar för att forskare skall kunna utbilda sig själva inom dessa och förhoppningsvis finna lösningen. Vi utbildar människor i att lära känna sig själva för att tillfullo kunna ta tillvara på sina inre förmågor på olika sätt. Våra barn går i skolan och utbildar sig om allt det grundläggande vi behöver för att fungera i samhället... förutom vikten av input - output.
Vi vänder på det:
Output- vad vi "tar" ut, måste för balansens skull reflektera till vad vi "stoppar" in - Input
Den viktigaste kunskapen minskar vi på eller har inte någon utbildning i alls!?
Kost/nutritionslära och fysiska aktiviteter. Barn rör på sig mindre och mindre idag än förr, trots detta har kostintaget ökat, inte bara mängdmässigt utan också skräpmässigt. Jag kommer ihåg att jag fick lära mig vilken slags bensin och olja som skulle vara i vilken bilmotor... men aldrig vilket bränsle jag själv behövde för att fungera som bäst.
Gymnastiktimmarna har det dragits ner på för att ge plats åt andra ämnen, trots att man vet att sämre kondition ger sämre prestation.
Till hjärtefrågan; "Vad du stoppar in måste spegla vad du tar ut" handlar också om: pengar, pengar, pengar... Vi kan inte komma ifrån att den egna ekonomin har ett enormt inflytande på vårt välbefinnande. Balansen och tryggheten i att ha kontroll i sitt eget hus kan vara avgörande både fysiskt och psykiskt. ÄNDÅ väljer vi att inte utbilda våra barn i privatekonomi. Det blir lättare och lättare att sätta sig i en skuldspiral och fler än någonsin tar livet av sin kreditvärdighet innnan de är 20 fyllda. Jag får känslan av att attityden har förändrats, det är inte längre tabu att vara skuldsatt eller ha en prick hos kronofogden, däremot verkar det vara tabu att prata om hur man reglerar output efter input. Jag hör mest att man behöver reglera input - dvs. tjäna mer pengar.(vilket inte är fel i sig, men fel utan det andra)
Det är inte meningen att pengar ska styra våra liv, men i detta konsumtionssamhälle som vi har, är det som oftast en verklighet.
Jag är precis som många andra, står till och från upp till knäna i gyttja och vänder på den sista kronan. Jag vet precis hur det är att vakna kallsvettig med magont av oro för räkningar som hopar sig. JAg ÖNSKAR att jag lärt mig det jag kan nu redan INNAN jag fick makten över mitt eget liv.
Vi måste börja utbilda våra ungdomar tidigt i det egna ansvaret, vikten av att förstå sina ekonomiska handlingar, så att de sen kan ta rationella beslut... istället för att slänga iväg ett SMS och låna 5000 till 18 årsfesten.
Visst, jag vill få in budskapet till skolorna, men det viktigaste är att få utbildarna till en annan insikt, en insikt om att man kan inte hjälpa barnen bygga en stabil tung verklighet på en ihålig torpargrund.
Gårdagen är över, morgondagen har inte hänt, nu är det du kan påverka...
Förr arbetade jag som sjukvårdspersonal på en stor akutmottagning, älskade det jobbet också faktiskt - att få göra något av betydelse, kunna påverka och lindra omständigheter som människor råkat ut för. Jag arbetade där ganska länge och ingen dag var den andra lik på sitt sätt. Nya människor kom in i mitt liv för en stund och hur jag bemötte dem gjorde stor skillnad för hur deras nu och morgondag skulle bli. Det var mycket sorg och tårar, men också skratt i min vardag - deras "katastrof".
Jag drabbades själv av något smygande, ett litet djävulstyg som hade bestämt sig för att sätta käppar i mitt livets hjul... läkaren hade gett det namnet psoriasisartrit, och att kunna jobba med hela kroppen resten av mitt liv var att glömma. Nu skulle det till cellgifter, solning och kortisonsalvor. Deltidssjukskrivning och sen skulle det bara gå utför!? Jag bara gapade. Va? En livsdom bara så där?
Nej jag ska inte gå in på mera om det, men det blev min vändning i livet och jag tänkte att om jag inte kunde utföra det jobb som jag var utbildad för, så får jag skapa mig ett nytt "nu"... för att få en annan morgondag.
Nu jobbar jag fortfarande med att göra skillnad i människors liv (det är där jag trivs) men från ett annat håll. Jag brukar säga att jag idag jobbar med "friska" människor mot förr "sjuka, skadade". Det är en grov beskrivning men stämmer ganska bra. Att få arbeta som coach till människor som behöver hjälp med att starta sin motor, personer som har tappat bort sina egna startkablar är inte längre att hjälpa genom hjärt och lungräddning utan visa på vägar och hjälpmedel till var och en så man kan hjälpa sig själv. Jag tror på människans inre förmågor helt enkelt.
Det spelar ingen roll vart du har varit, det som betyder något är vart du är på väg och vad du har, här och nu. Det ska vi arbeta med. Ryggsäcken kan vara tung av olika erfarenheter, men vi använder dem som verktyg. För vad många tycks ha glömt bort är att var och en betyder något, vi gör ett avtryck i andras liv - hela tiden.
Jag är värd tiden, och det är du också... varje dag, varje nu!
//Coach MOE
Vägen till ekonomiskt förnuft
Pengar är nödvändigt i dagens samhälle, men vi får inte glömma bort att det är människan som har uppfunnit och skapat koncepten valuta och ekonomi. En av grundpoängen tror jag var att man skulle kunna styra pengarna så att man kunde leva som man önskade. Detta grundkoncept lever kvar hos en liten andel i världen, och är en dröm för resten. För att förklara hur jag menar så kan jag använda en känd jämförelse; Vissa arbetar för pengar, medans andra får pengarna att arbeta för dem… För de flesta har pengarna tagit över makten, och ekonomin – pengarna styr hur familjer mår, äter, skrattar och lever. I vissa fall styr pengarna över liv och död.
” Vi har ansvar inte bara för vad vi gör
Utan också för vad vi underlåter att göra”
R. Whately
Det viktiga är att få rätt personer medvetna, och det är inte den lilla gruppen som av någon outgrundlig anledning FÖDDES med en fallenhet för ekonomi (jag vet att jag absolut inte hör till den gruppen). Precis som det ”föds” musikgenier eller skådespelare så kan en del hävda att vi föds till politiker, entreprenör... eller ekonom. Inte alls sagt nu att detta är någon lag eller profetia, men ni förstår vad jag menar. Skillnaden här är att alla andra som INTE föds för skådespeleri eller har fallenhet för ett instrument, behöver heller inte beblanda sig med detta och därför kommer inte heller lida nämnvärt av det.
Föds man och växer upp med någon grad av ekonomisk dyslexi så ligger man risigt till från början. Ju äldre man blir utan att skaffa sig kunskaperna som behövs, desto djupare riskerar man att gräva ner sig.
Barnen lär sig matematik och till en viss del företagsekonomi i skolan idag. Men ingenting om hur man sköter sin egen privata ekonomi. Här har skolväsendet totalt missat vikten av att lära ut just ekonomisk kompetens.
(urdrag ur boken "Lånade kulor")
Tänkvärt?!
//MOE