Det är något fel på linjen....
Kommunikationen mellan medarbetare och chef är inte alltid på samma frekvens, eller ens på samma språk. Det slog ner väldigt konkret hos mig i samtal med en tidigare chef som jag hade, när vi pratade om saker som var lite obekväma för henne, eller när jag hade en åsikt som hon inte höll med om. Hon reagerade väldigt starkt och intog omedelbart försvarsställning. I det läget gick det inte att få någonting nyttigt diskuterat då även ett recept på rabarberpaj hade blivit hårt ifrågasatt. Det blev till en början en utmaning för mig, att hitta en kommunikationsväg som skulle fungera för oss och jag prövade ett flertal olika "angripssätt" Men i slutändan så spelade det absolut ingen roll vad jag sa, eller inte sa. Problemet låg hos henne att hon hörde mig prata, utan att egentligen lyssna. Jag hade lika gärna kunnat prata grekiska utan att responsen hade blivit annorlunda.
Kommer ni ihåg viskaleken man gjorde i skolan... man kan jämföra den med en kommunikationskanal på vissa arbetsplatser. Sändaren: den som skall få ut ett budskap måste vara tydlig och rak i sin kommunikation, längs vägen kommer budskapet att tolkas och då måste linjen vara hel och använda samma frekvens. Mottagaren i sin tur måste också se till att använda samma modell och frekvens som alla andra i kedjan. Det är inte så lyckat när just rabarberpaj blir pruttkudde i slutändan.
Du kan inte prata svenska med en spanjor som inte kan svenska och räkna med att när denne ska få fram ditt budskap till en tysk kommer att lyckas förklara hur du menar.
Det är egentligen inte så komplicerat som man kan tro, nyckeln är ha alla kanaler öppna för andras budskap, inte dra förutfattade meningar - utan låta folk prata färdigt. Höra och lyssna, men det är också viktigt att bolla tillbaka så att man är säker på att man har uppfattat budskapet rätt.
Det blev som underförstått så att jag valde att sluta på företaget då jag hur jag än försökte inte lyckades prata samma språk som min chef. Insikten kom att man ska inte dra ut på dödsdömda situationer, utan där kan man avsluta lidandet på en gång ;-)
Jag vill ändå förorda att försöka hitta en gemensam ordlista, eller att kanske ta hjälp av en konsult för att få ordning på kommunikationen. Rak och ärlig kommunikation är en högt värderad hygienfaktor för medarbetare och för många en skrämmande men ack så viktig pusselbit.
Utrusta dig med stora öron, stora ögon och en liten käft ;-)
//MOE
Kommer ni ihåg viskaleken man gjorde i skolan... man kan jämföra den med en kommunikationskanal på vissa arbetsplatser. Sändaren: den som skall få ut ett budskap måste vara tydlig och rak i sin kommunikation, längs vägen kommer budskapet att tolkas och då måste linjen vara hel och använda samma frekvens. Mottagaren i sin tur måste också se till att använda samma modell och frekvens som alla andra i kedjan. Det är inte så lyckat när just rabarberpaj blir pruttkudde i slutändan.
Du kan inte prata svenska med en spanjor som inte kan svenska och räkna med att när denne ska få fram ditt budskap till en tysk kommer att lyckas förklara hur du menar.
Det är egentligen inte så komplicerat som man kan tro, nyckeln är ha alla kanaler öppna för andras budskap, inte dra förutfattade meningar - utan låta folk prata färdigt. Höra och lyssna, men det är också viktigt att bolla tillbaka så att man är säker på att man har uppfattat budskapet rätt.
Det blev som underförstått så att jag valde att sluta på företaget då jag hur jag än försökte inte lyckades prata samma språk som min chef. Insikten kom att man ska inte dra ut på dödsdömda situationer, utan där kan man avsluta lidandet på en gång ;-)
Jag vill ändå förorda att försöka hitta en gemensam ordlista, eller att kanske ta hjälp av en konsult för att få ordning på kommunikationen. Rak och ärlig kommunikation är en högt värderad hygienfaktor för medarbetare och för många en skrämmande men ack så viktig pusselbit.
Utrusta dig med stora öron, stora ögon och en liten käft ;-)
//MOE
Kommentarer
Trackback
