rebeccamoe

Vi har nyckeln, och vi vet om det. Att utbildning är lösningen på så enormt mycket. Vi vet att tredje världen behöver utbildas i för oss grundläggande kunskaper som läsa och räkna, naturkunskap och inom teknik.

Vi fnyser när vi hör om åsikter som för oss är på djurnivå. Ta ett makabert exempel som att i vissa delar av Afrika så våldtar man småflickor, ibland så små som spädbarn - för att man tror att detta skall skydda mot/bota AIDS och HIV!!! Det är en annan värld, vi kunde lika gärna leva i en annan dimension. Utbilda- ropar västvärlden, vi måste lära dem. I kampen mot olika slags sjukdomar samlar vi in pengar för att forskare skall kunna utbilda sig själva inom dessa och förhoppningsvis finna lösningen. Vi utbildar människor i att lära känna sig själva för att tillfullo kunna ta tillvara på sina inre förmågor på olika sätt. Våra barn går i skolan och utbildar sig om allt det grundläggande vi behöver för att fungera i samhället... förutom vikten av input - output.

Vi vänder på det:
Output- vad vi "tar" ut, måste för balansens skull reflektera till vad vi "stoppar" in - Input
Den viktigaste kunskapen minskar vi på eller har inte någon utbildning i alls!?

Kost/nutritionslära och fysiska aktiviteter. Barn rör på sig mindre och mindre idag än förr, trots detta har kostintaget ökat, inte bara mängdmässigt utan också skräpmässigt. Jag kommer ihåg att jag fick lära mig vilken slags bensin och olja som skulle vara i vilken bilmotor... men aldrig vilket bränsle jag själv behövde för att fungera som bäst.
Gymnastiktimmarna har det dragits ner på för att ge plats åt andra ämnen, trots att man vet att sämre kondition ger sämre prestation.

Till hjärtefrågan; "Vad du stoppar in måste spegla vad du tar ut" handlar också om: pengar, pengar, pengar... Vi kan inte komma ifrån att den egna ekonomin har ett enormt inflytande på vårt välbefinnande. Balansen och tryggheten i att ha kontroll i sitt eget hus kan vara avgörande både fysiskt och psykiskt. ÄNDÅ väljer vi att inte utbilda våra barn i privatekonomi. Det blir lättare och lättare att sätta sig i en skuldspiral och fler än någonsin tar livet av sin kreditvärdighet innnan de är 20 fyllda. Jag får känslan av att attityden har förändrats, det är inte längre tabu att vara skuldsatt eller ha en prick hos kronofogden, däremot verkar det vara tabu att prata om hur man reglerar output efter input. Jag hör mest att man behöver reglera input - dvs. tjäna mer pengar.(vilket inte är fel i sig, men fel utan det andra)

Det är inte meningen att pengar ska styra våra liv, men i detta konsumtionssamhälle som vi har, är det som oftast en verklighet.

Jag är precis som många andra, står till och från upp till knäna i gyttja och vänder på den sista kronan. Jag vet precis hur det är att vakna kallsvettig med magont av oro för räkningar som hopar sig. JAg ÖNSKAR att jag lärt mig det jag kan nu redan INNAN jag fick makten över mitt eget liv.

Vi måste börja utbilda våra ungdomar tidigt i det egna ansvaret, vikten av att förstå sina ekonomiska handlingar, så att de sen kan ta rationella beslut... istället för att slänga iväg ett SMS och låna 5000 till 18 årsfesten.

Visst, jag vill få in budskapet till skolorna, men det viktigaste är att få utbildarna till en annan insikt, en insikt om att man kan inte hjälpa barnen bygga en stabil tung verklighet på en ihålig torpargrund.

Överallt kan man finna detta påstående, men jag vill hävda att det stämmer i receptet till att lyckas. Att nå framgång, ja lyckas helt enkelt är en definitions fråga. Det finns ingen klar mall för hur det ska se ut, utan är helt individuellt. Detta kan också ändra sig med åldern, det jag kände var framgång som 20-åring är ganska långt ifrån vad jag idag anser spegla vad jag har lyckats med...

Tillbaka till de tre; för att nå någon form av framgång så behöver du tre ingredienser!
# Kunskap
# Verktyg
# Vilja

De två första kan du skaffa dig eller få hjälp med, det sista MÅSTE komma inifrån... det kan inte fejkas.

Det är där jag tror att det faller för de flesta, deras vilja är inte genuin eller existerar inte alls - och det misstolkar man och skyller på avsaknad av de andra två.

När jag arbetar med deltagare/personal, så är det just det som helheten grundar sig på. Jag kan finnas där och visa på verktyg och kunskapen i hur man använder dem, och jag kan identifiera viljan - men inte skapa den.

Så för att få reda på din sanning om hur du ska lyckas, måste du först gå till botten och vara ärlig med dig själv. Vad är det egentligen du vill? Inte vad vill du vilja - det är en stor skillnad. Löser du den gåtan så är du på god väg mot din egen framgång.

"Sikta på månen, om du missar så släng ut en hand och fånga en stjärna"

"okänd"

MOE... are with you ;-)

Medvetet blev det ett långt sommarlov för min själ som nu åter är fylld av inspiration. Energin är på topp och jävlaranamma slåss för att få bryta sig loss.

Jag kan inte låta bli att inspireras av alla människor jag möter varje dag i olika situationer och det faktum att min teori om människans inneboende krafter är oändlig bevisas om och om igen. Lagen om attraktionskraft är den starkaste naturkraften vi har, den används flitigt men få styr den fast de kan.

Lagen är enkel, du har hört talas om den i många olika former; "tänk positivt", "håll ögonen på målet", "sikta mot stjärnorna - så kommer du till månen"..... osv. Allt handlar om att rikta sina tankar och energi åt det håll man vill. Går du runt och förväntar dig skit från livet, så är det just det du kommer att få. Du drar till dig precis vad du förväntar dig och det blir en självuppfyllande profetia.

I helgen hade jag en enormt givande diskussion med en vän om boken "the Secret" av Rhonda Byrne. Jag har läst den i stycken, och tycker om att ta fram den närhelst jag har svårt att fokusera på "rätt" saker i mitt huvud. Den handlar om just Lagen om attraktionskraft, och vad den gör och ställer till med i ditt liv. En bok jag verkligen kan rekommendera.

Så hur gör man då för att lära sig att rikta sina tankar åt "rätt" håll? Ja det är förbaskat enkelt för mig och alla andra att säga/coacha hur man ska tänka - det är inte alls lika lätt att genomföra det, tankarna har en egendomlig tendens att dra vart fanken de vill... och vi tycks inte ha nån större kontroll över dem. Det första steget handlar om att identifiera rädslorna, för de tankevågorna ligger i vår primitiva del och har ett alldeles eget nervsystem! Runt om i världen i alla slags samhällsklasser är rädslan för pengar den mest framträdande. De flesta av oss är skiträdda för pengar... har vi dem inte är det det som grämer oss, har vi dem är vi skräckslagna för att förlora dem. Den andra rädslan som ofta är sammankopplad med just pengarädslan är oron för vad andra tycker om en. Reaktionerna kan bli olika; en del gör allt i sin makt för att behålla sin "samhällsmask" och dölja sanningen om en själv, andra lever i den andra ytterligheten och SKITER fullkomligt i vad andra tycker och tänker om dem. (I de flesta fall är detta inte sant, men är ett "bra" skydd för själen) I mitt tycke måste man hitta en balans på dessa ytterligheter och våga vara rädd.

Så, nu ska jag stoppa svansen mellan benen, klippa klorna och vässa hörntänderna för snart ska jag ställa mig och hålla ett föredrag inför människor som inte är där de vill vara... och det sista de vill göra är att lyssna på mig.
Jag är lika skraj varenda gång, men känslan att övervinna sin rädsla gång på gång slår allt!

Händerna under täcket! Nu kör vi igång hösten!
//MOE

Pengar är nödvändigt i dagens samhälle, men vi får inte glömma bort att det är människan som har uppfunnit och skapat koncepten valuta och ekonomi. En av grundpoängen tror jag var att man skulle kunna styra pengarna så att man kunde leva som man önskade. Detta grundkoncept lever kvar hos en liten andel i världen, och är en dröm för resten. För att förklara hur jag menar så kan jag använda en känd jämförelse; Vissa arbetar för pengar, medans andra får pengarna att arbeta för dem… För de flesta har pengarna tagit över makten, och ekonomin – pengarna styr hur familjer mår, äter, skrattar och lever. I vissa fall styr pengarna över liv och död.

” Vi har ansvar inte bara för vad vi gör
Utan också för vad vi underlåter att göra”

                           R. Whately

Det viktiga är att få rätt personer medvetna, och det är inte den lilla gruppen som av någon outgrundlig anledning FÖDDES med en fallenhet för ekonomi (jag vet att jag absolut inte hör till den gruppen). Precis som det ”föds” musikgenier eller skådespelare så kan en del hävda att vi föds till politiker, entreprenör... eller ekonom. Inte alls sagt nu att detta är någon lag eller profetia, men ni förstår vad jag menar. Skillnaden här är att alla andra som INTE föds för skådespeleri eller har fallenhet för ett instrument, behöver heller inte beblanda sig med detta och därför kommer inte heller lida nämnvärt av det.

Föds man och växer upp med någon grad av ekonomisk dyslexi så ligger man risigt till från början. Ju äldre man blir utan att skaffa sig kunskaperna som behövs, desto djupare riskerar man att gräva ner sig.

Barnen lär sig matematik och till en viss del företagsekonomi i skolan idag. Men ingenting om hur man sköter sin egen privata ekonomi. Här har skolväsendet totalt missat vikten av att lära ut just ekonomisk kompetens.

(urdrag ur boken "Lånade kulor")

Tänkvärt?!
//MOE