rebeccamoe

Jag, du och alla andra i världen har alltid ett val, vi tar beslut hundratals gånger om dagen från att dricka kaffe till frukost till att lösa stora problem. Jag gör ett val att svara min man vänligt istället för snäsigt, jag ler mot min granne även om jag är trött... jag skulle aldrig bära hand på ett barn oavsett vad liten har gjort eller inte gjort... Livet kantas av beslut som vi måste ta och jag blir sjuk när morgontidningen gör mig påmind att det lever monster i vår värld. Helst av allt skulle jag vilja blunda och låtsas om att det inte fanns, att det går väljare av beslut på våra gator som när som helst väljer att göra det ofattbara. Vad jag pratar om nu är lilla Theo som blev ihjälslagen av sin styvfar... två år gammal. TVÅ år!! Hur kan en frisk vuxen människa göra ett sådant val? Jag måste tro att han är sjuk, mycket sjuk i sin hjärna. Men historien upprepar sig och jag minns Bobby, jag minns Engla, jag minns.. det är för många, det är alldeles för många därute som gör val som ödelägger andras världar och det gör mig illamående, det gör mig rädd.

Jag skulle vilja rädda alla, skydda världens barn mot medmänniskors grymhet och inser till min förtvivlan att vi kan varken rädda Theo, Engla eller spädbarnet som blev skakat till döds. Vissa val går inte att göras ogjorda hur mycket vi än vill.

Välj med omsorg, kära medmänniska, och var försiktig med de valen som aldrig kan tas tillbaka.
Du är egen herre över dina egna val - stora som små, och med det kommer ansvar.

Håll labbarna för dig själv, om det inte är smek du tänker ge...
//Rebecca