höststädning utanför min egen dörr
Vem är jag att döma?
Insikten har under senare år slagit mig att jag har så enormt många egna demoner som föder sig på att jag låter dem vara, frodas och bli något av grundstomme till mina egna åsikter. Är det det som är baksidan av att bli äldre? Att ha så många erfarenheter i bagaget att jag av rutin så dömer folk, fä och beteende utan att ge dem en ärlig chans. Ja, det kan mycket väl vara så. "been there, done that..."
Jag hävdar gärna och ofta att alla har rätt till att få börja morgondagen på ett nytt blad, använda sig av alla positiva egenskaper man bär med sig - men också rätten att lämna de mindre bra i gårdagen. Men jag lever inte riktigt som jag lär, och är nog i grunden en långsint jävel. DET vill jag ändra på, jag ska be om en andra chans och försöka bygga upp de broar jag bränt. Oavsett vem som brände dem.
Jag har en vän, en klok och kär sådan - som jag brukar reta för hennes favoritcitat: "Jag tror på duvan som vet vart den ska, jag tror på godhet och bättring." Egentligen är jag nog lite avundsjuk på henne för att det verkligen är hennes övertygelse, jag önskar jag hade det förtroendet.
I helgen åker jag tillbaka i tiden och tar tag i mina demoner, jag skall klä av dem nakna och skrämma dem på flykten. Jag ska inte döma, jag ska lyssna, jag ska följa duvan - för någon har sagt mig; att hon vet vart hon ska!
Glöm inte att berätta för någon hur mycket den betyder för dig- det är ibland avgörande.
//Rebecca
Insikten har under senare år slagit mig att jag har så enormt många egna demoner som föder sig på att jag låter dem vara, frodas och bli något av grundstomme till mina egna åsikter. Är det det som är baksidan av att bli äldre? Att ha så många erfarenheter i bagaget att jag av rutin så dömer folk, fä och beteende utan att ge dem en ärlig chans. Ja, det kan mycket väl vara så. "been there, done that..."
Jag hävdar gärna och ofta att alla har rätt till att få börja morgondagen på ett nytt blad, använda sig av alla positiva egenskaper man bär med sig - men också rätten att lämna de mindre bra i gårdagen. Men jag lever inte riktigt som jag lär, och är nog i grunden en långsint jävel. DET vill jag ändra på, jag ska be om en andra chans och försöka bygga upp de broar jag bränt. Oavsett vem som brände dem.
Jag har en vän, en klok och kär sådan - som jag brukar reta för hennes favoritcitat: "Jag tror på duvan som vet vart den ska, jag tror på godhet och bättring." Egentligen är jag nog lite avundsjuk på henne för att det verkligen är hennes övertygelse, jag önskar jag hade det förtroendet.
I helgen åker jag tillbaka i tiden och tar tag i mina demoner, jag skall klä av dem nakna och skrämma dem på flykten. Jag ska inte döma, jag ska lyssna, jag ska följa duvan - för någon har sagt mig; att hon vet vart hon ska!
Glöm inte att berätta för någon hur mycket den betyder för dig- det är ibland avgörande.
//Rebecca
Kommentarer
Trackback
